we'll never see this place again.



dagen borjade med att karoline och jag at frukost och gick upp pa takterrassen for att slappa ut vara tankar och reda upp vara vilsna sjalar. man kan sitta i timtal och bara prata om hur hemskt den kan kannas att komma hem, men kommer det verkligen gora det? vi kom fram till att vi ska gora sommaren till den basta och lata oss sjalva tanka tillbaka pa den har fina tiden vi har haft och kanna att vi inte angrar nagot och att det ar det basta vi har gjort.

vi har strosat runt i staden hela dagen och febrilt tankt efter vad man ska kopa for sista saker, innan det ar forsent!
igar var vi pa en mexikansk restaurang och at tills vi madde illa. det var fint och ganska sa gott.
nackdelen ar att vi inte kan ata lika mycket langre som vi kunde forr vilket oftast resulterar i att vi inte mar sa bra dagen efter. vi har alla tre matt lite halv daligt idag, om det beror pa att var luffar resa ar pa vag mot sitt slut eller bara maten..har vi inte spekulerat sa varst mycket i.
 
men ikvall , eller ja om en timme far vi till tacna. en av vara sista bussresor kommer det bli. bara sju timmar . det ar skont det. vi kommer fram vid fem i morgon morgon och tar tag eller taxi over till chile. vi ar i tocopilla i morgon kvall!!

hejda.

ps- forasten kanske vi ser det har stallet igen, vem vet?!

resans lat, eller min ialla fall- aventura- un beso. jag forstar val inte ens halften. men den ar fin anda!





den paminner mig om en fin bilresa, i en rod bil, langs chiles kust.
och om alla ganger da jag somnat till musik, vilket i princip ar varje kvall. he.





.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0