att vara hemma.




nu har vi varit hemma i tre veckor. precis.
när någon frågar hur det känns att vara hemma kan jag inte säga annat än att jag saknar allt.
allt som fanns där, allt som fyllde ens dag.
varför saknar jag egentligen? jag har allt jag behöver här.
men jag kan inte rå för att jag alltid kommer sakna dagarna som bestod
av att inte gör någonting alls. ingen ställde några krav.
det kanske är det som kallas att bli vuxen. då man plötsligt börjar
få en massa krav ställd på en.

det  finns fina dagar här hemma, men ingen kommer bli lika fin
som den sämsta i sydamerika.

jag hoppas att när jag återvänder till denna skrivsida kommer
raderna att vara gladare och finare.

chao. rebecca.




.

en sista dans


Hej

Nu ar det sista gangen vi skriver till er fran andra sidan jordklotet.
Var sista dag har varit och ar fortfarande valdigt fin, klockan 14 hamtade robertino upp oss
for att aka till Caleta Buena. Caleta Buena, dit vi for i somras & at fisk och hade det trevligttrevligt med bad, ol&sol.
Idag for vi dit for en sista middag tillsammans, inget bad men mycket sol och god mat. Fisk och chilenskt ris. Och sjalvklart piroger. Empanadas de queso y marisco! 

Sedan lamnade robban oss vid caleta boy, dar pagick en skatetavling. Marcus, Frasse & Alex var redan dar.
Marcus ville inte tavla trots att alla skategrabbarna slet i honom  " jag vill inte vinna over dem" hihi, hur som helst sa vann
var favorit sebastian! Mackes nyfunna van, han har afroliknade har och liknar J. Hendrix,  rebecca ar kar i honom (skoj)

Det blaste vid stranden, sa vi tog un collectivo till el colon, dar kopte vi godsaker, massvis med godsaker.
Mot mormor och morfar gick vi, vi drack en kopp té, vi pratade, vi undvek tanken av att det var sista gangen vi skulle sitta med dem vid det stora bruna bordet. Vi fotade de. Vi kramades. Vi gick. Vi fallde tarar. Hej da.

Usch, vi avskyr farval.

Snart ska lite folk komma hit och ata lite gott. Saga hej da och sa. Ett kalas helt enkelt! 

Men vi alskar tocopilla, det ska ni veta. Det kommer var hemskt jobbigt att lamna alla, att vinka farval.
Vi hann inte ens saga hej da till Mirta, fan.fan.
Men nagonstans langst in i vara sma kroppar pirrar det till av tanken pa att komma hem.



Farval lilla skrivbok. Gott folk, snart ses vi!

Karoline&Rebecca.

ps. Inom en snar framtid kommer ni nog kunna lasa om vara nya aventyr pa denna skrivsida, kanske till soderkoping, kopenhamn eller Kina! ds.



nu ska vi kela med snoopy och bull, krama krama krama!


ps2. Vi kommer hem pa tisdag, till arlanda 18.35 till nkpg runt 23, hoppas vi. Vi ska kopa tag biljetter dar. ds2.

RSS 2.0