vi kom bort oss -

nu har vi varit hemma i tre veckor. precis.
när någon frågar hur det känns att vara hemma kan jag inte säga annat än att jag saknar allt.
allt som fanns där, allt som fyllde ens dag.
varför saknar jag egentligen? jag har allt jag behöver här.
men jag kan inte rå för att jag alltid kommer sakna dagarna som bestod
av att inte gör någonting alls. ingen ställde några krav.
det kanske är det som kallas att bli vuxen. då man plötsligt börjar
få en massa krav ställd på en.

det  finns fina dagar här hemma, men ingen kommer bli lika fin
som den sämsta i sydamerika.

jag hoppas att när jag återvänder till denna skrivsida kommer
raderna att vara gladare och finare.

chao. rebecca.




.