vi kom bort oss -

detta ar staden vi lever i for tillfallet.
en liten stad med 22tusen invanare.
staden som ar som en enda stor fruktsallad. med lite av varje.
farglada hus, berg&vatten.

trots att det ar sa litet sa ar vi langt ifran de enda svenskarna har.
Det fick vi iaf klart for oss har om kvallen da vi upptackte hur kul det var att kunna saga dumma saker till folk som stod en meter framfor en, utan att de forstod ett enda ord av vad vi sa. trodde vi.

det var ett mindre gang som stod o titta pa samma show som vi, en av killarna stallde sig sa han skymde scenen for oss. Sa vi borjade saga en massa, som flytta pa dig javla idiot & hala du dar i kepsen ar du trog eller osv. Vi hade iaf jatte kul tills min kusin(som inte har en aning om vad vi sager pa svenska & som aven star o pratar med en av killarna i ganget) narmar sig med ett leende och sager pa spanska: Karro, han har bott i svergie!

hehe, han forvantar sig att jag ska bli glad! Jag far lite sma panik. blir lite nervos, sa jag spelar dum, ler o tar genast reda pa om hur lange han bott i svergie, om han kan svenska & om han forstar vad vi sager. Och ja, han forstod allt vad vi sa.

Han sa dock inget om allt dumt vi sagt till hans van, pinsam stamning blev det & vi vagade knappt prata eller titta at hans hall de sista tio minuterna som vi stod kvar. Vi skamdes & gick . haha.  

samma kvall sager rebecca, nu ska jag inte saga nagot dumt om den kvinnan for hon kan sakert ocksa svenska, tio sek efter detta sager kvinnan: heeej, pratar ni svenska? (med spanskbrytning)
heeeeh.

& igar gick vi pa taxin,  det var en gammal gubbe som korde, o sa sager marcus till rebecca: Han gillar dig!! hahaaha.
Taxigubben: heej, ar ni fran sverige?! Norrkoping?

herregud, man ska akta sig. Sa har vi aven sett runt tre svenska familjer, med ljust har (: haha. Man kanner sig nastan som hemma!

ps. min kamera har fatt ett sandkorn i objetivet. ¿