vi kom bort oss -

jag markte till min forskrackelse att karoline
glomt skriva om en mycket viktig handelse som vi varit med om.
en mogron steg vi upp klockan fem pa morgonen
for att besoka den plats dar ernesto "che" guevara blev fangad och skjuten.



vi akte en mycket knolig och krokig vag till en by ..den byn dit che fordes efter att han blivit skjuten.
pa sjukhusets ena vagg  fanns en slags minnes skylt och en vagg med en malning pa che, och det brev som han skrev till sina barn om hur viktigt det ar att sta upp for det man tycker och star for. och att han alltid kommer att alska dem.
han fick fem barn, en dotter med en peruansk kvinna och tre dottrar och en son med en cubanskkvinna.
allt detta gick att lasa om i den lilla skolsal dit han blev ford efter att den bolivianska militaren hittat che och hans gerilla nar de var pa jakt efter vatten. da hade de vandrat genom bolivia i tre manader.

denna skolsal var aven den plats dar han blev skjuten, han sa till mannen som skulle skjuta honom att:
ska du skjuta mig, sa gor det som en man. om han gjorde det som en man kan jag val inte pasta, men att saga just dessa ord i en sadan stund tycker jag ar ganska beundransvart. 

vi satt pa den stol som han satt pa vid detta tillfalle, om det var just den stolen eller inte diskuterade vi en tid efterat. men vad gor de, ratt skjukt att ha varit i samma rum som det hande.

ja det var val det jag skulle skriva.
att lamna samaipata var som att...tappa haret. nejmen det var faktiskt ratt hemskt.
chao amigos.


langelevelivet


.