vi kom bort oss -

Jahaaa...efter ca 2timmars vila var det dags att ga upp....IGEN!
Denna gang skulle jag,rebecca&min kara far sitta pa en hast i fyra timmar. (marcus oooorkade inte och tycker forovrigt att hastar ar ackliga djur, sa han fortsatte att sova)

Jaaau...sa ingen av oss hade ridit forr. Om man inte raknar med nar man var pa kolmardensdjurpark eller high chaparall och fick sitta pa en lite ponny som blev dragen av  nagon hasttjej...eller den gangen nar jag fick rida pa en kamel ett varv runt statoil i vilbergen,,,..& hela familjen satt i bilen och skratta at mig...sa ja,..vi var ganska oskillade.!

Men, det gick sjukt bra och hastarna var sa himla snalla&coola. & vi kande oss som indianer som var ute och red.!
Varldens finaste var det .


rebecca fick den storsta hasten, den var svart &hette negro.
Det var aven den segaste och aldsta hasten av dem alla.
Har hade hon precis satt sig...lite radd var hon allt!


& jag fick sjalvklart den minsta hasten, och den mest lydiga.& enligt mig den finaste :D
den hette Muchachito . & kânken var pa plats!


pappas hast var den olydigaste...eller busigast kanske. Den hette nagot lustigt,
och efter nagon timme tyckte var ledare att han skulle byta hast med pappa. Den var alldeles for busig.








visst ar vi koola?


vi kom till en grotta


men eftersom vi inte hade ficklampa fick vi bara sta vid ingangen


hej&ha




ett stort ansikte pa berget.


haha hastmannen.


mack paus.


jag kande mig som mio min mio. nar vi red mellan de stora bergen.


& rid mannen insisterade att jag skulle fotas med hans hatt pa, for att se ut som
en riktigt vildawesterns indian tjej. 


nar vi hade ridit i ca 30 min fragade han om nagon ville gallopera, eftersom jag kan
noll om hastar, trodde jag att gallopera var nar de travar. Sa sjalvklart ville jag det!
Men upptackte sedan att det var lite mer an sa. !heeeh.
Det var en grym kansla nar det val gick bra. SOm om man flog med hasten!
iaf, sa vi la ner det sen...det gick inte sa varst bra.


var rid man.



rebecca&negro.






















medans vi kikade pa grottor sa stod han&tog hand om vara hastar-


efter ca fyra timmar var vi pavag tillbaka (:



& hamnade sedan pa vart trevliga hostel. Dar vantade marcus med fardiglagad pasta.....eller inte haha.

Det var en sjukt grym upplevelse, oc bara borjan av vad vi kommer fa se nar vi ger oss av alldeles ensamma
till "resten" av sydamerika.

Kanns dock lite vemodigt att lamna denna fina lilla stad och hela min familj, nu nar man borjar kanna sig som hemma och verkligen trivs. ¡Sa forsoker njuta av varje sekund vi har kvar har.!

Varma halsningar till er alla dar hemma!